Det frodas i rabatten

Varning för mastodontinlägg! För nu handlar det om blommor.  Men först... Jag har (som ni kanske ser) uppdaterat mallen på bloggen. Tänkte att det var dags nu efter en sisådär 6-7 år... Bagarns barn och allt sånt där ni vet. Nåja, nu finns iallafall utrymme för betydligt större bilder. Och det passar ju bra nu!

Den uppmärksamme läsaren kanske minns de stora rabatterna som blev klara i samband med att gången blev klar i slutet av förra sommaren. Då planterade jag massor med perenner, både nyinköpta och från svärmor, men eftersom det var i slutet av sommaren hände inte så mycket mer.

Desto mer har hänt nu. Ni kan ju förstå att spänningen varit olidlig här under våren - skulle något komma upp överhuvudtaget? Och hur skulle det bli? Klart är det inte på långa vägar, men det börjar faktiskt likna nåt nu! Och i princip allt har överlevt...

De här bilderna är ungefär två månader gamla, från mitten av maj. Man ser att några perenner och en del lökväxter börjat komma upp. Framförallt är jättevårkragen jag fick från svärmor riktigt frodig.

Runt brunnen har alliumlökarna börjat få fart, och lammöronen har också kommit upp ordentligt.

När jag gick loss på lökbeställningen i höstas så köpte jag faktiskt lite tulpaner också - trots rådjuren! Planen var att plantera dem där de inte kunde komma åt dem, och vi fick faktiskt några tulpaner. Den här var otroligt vacker, nästan lika fyllig som en pion.

Tricket jag försökte mig på var att plantera dem innanför de burar av armeringsnät vi har runt våra äppelträd för att skydda stammen mot rådjuren. Men om man tittar riktigt uppmärksamt på bilden nedanför så ser man ett gäng avätna tulpaner också. Några stod nog helt enkelt för nära buren, så att bambi nådde in. Men sen undrar vi om inte haren varit framme också. Vi hade nämligen en hare som ofta satt på gräsmattan i våras.

I slutet av maj planterade jag upp krukorna till altanen. Det mesta är ätbart, både gräslök, salvia, dragon, thaibasilika, vanlig basilika - och massor av mynta till sommarens drinkar!

 Om vi nu hoppar en månad framåt så syns det tydligt att det har hänt saker i rabatten. Allt har kommit upp och en del har också börjat blomma. Det är förstås långt kvar till att rabatten är sådär frodig som jag tänkte mig, men det kommer med tiden.

 

I stenpartiet vid altanen har det dykt upp en frösådd akleja - jättefin! Hoppas den överlever ett par säsonger till. Här syns också en vit klematis som nu har överlevt flera år trots svåra omständigheter. Vi borde nog flytta den till ett bättre ställe... Nåja, det får bli en annan gång. 

  

Dags att en månad framåt igen, nu är vi ju i mitten av juli. Och nu börjar det faktiskt bli riktigt frodigt. Jag har fyllt på rabatterna med lite daggkåpa som jag grävt upp på en annan del av tomten, jag har köpt jätteverbena som börjar skjuta i höjden, bolltistel som inte alls verkar vilja ta sig och några fler stäppsalvior för att fylla ut lite. Dessutom kunde jag inte hålla mig från att klicka hem en ny variant av temynta (blå, till skillnad från den röda vi har i rabatten nu), fler solbrud, röd kärleksört och vita strandveronikor. De är dock ganska nyplanterade så de har inte riktigt kommit igång än.

Vad säger ni, visst börjar det ta sig? Jag är faktiskt riktigt stolt. Och allt har inte slagit ut än. Jättevårkragen är överblommad och nerklippt, men bakom dem vid tvättstugefönstret har solrosfröna jag petade ner i våras tagit ordentlig fart. Blommorna börjar vara på gång, men det dröjer nog ett par veckor innan de slår ut. Längst bak i den främre rabatten syns också jättehöga fingerborgsblommor som jag frösådde förra året. Som sagt - stolt var ordet!

Här är en bild från carporten, och nu känns det lite mer välkomnande. Vi har också köpt några små solcellslampor från det stora möbelvaruhuset och stuckit ner längs kanten. Det är alldeles nytt så vi har knappt hunnit se hur det fungerar, men det är ett billigt och enkelt sätt att testa innan vi gör en mer permanent lösning tänkte vi. Vinbärsbusken ni ser längst fram på den här bilden ser ju lite lustig ut. Det har nämligen visat sig att rådjuren gillar svarta vinbär (men inte vita). Förhoppningsvis tar den sig.

Det är faktiskt riktigt riktigt roligt det här, speciellt när man jämför bilder med en månads mellanrum! För även om det ibland känns som att inget alls händer så gör det ju faktiskt det - och det är bra att påminna sig om.

Jag har redan börjat planera för vad som ska flyttas till nästa år, för helt nöjd är jag såklart inte.